Powered By Blogger

onsdag 16 januari 2013

Det finns alternativ till dödshjälp - skydda livet - Life is a sacred precious gift

Life - a sacred precious gift. (Uusi Tie 37/2012, Tukilinja 5/2012)

Ps. 139:16 "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit."

"Du skall välja livet," - choose life (5 Mos. 30:19b)


"Läkarkåren under Tredje Riket anammade anmärkningsvärt lätt tidsandan och påbuden om att göra sig av med mindervärdiga människor. Viljan att göra en ”god samhällsinsats” och bibehålla sin medicinska legitimitet vägde tyngre än samvetets röster. Därför behöver den medicinska vetenskapen idag precis som tidigare låta sig ledas av objektiva etiska principer. Vi behöver förankras i en livets etik som kämpar för människans liv – utan genvägar som syftar till att utsläcka livet."

DN debatt 10.1.2013
http://www.dn.se/debatt/vi-behover-forankras-i-en-livets-etik

Skrämmande!
http://hbl.fi/nyheter/2012-05-30/mtv3-finlandarna-ar-eutanasi-0


Uusi Tie 37/2012 (översätter från finska)

I nr 37/2012 av tidningen Uusi Tie finns en intervju med den holländske läkaren Paul Lieverse. Han säger att en fungerande dialog med den vårdande läkaren och en saklig information om smärtlindring och vård i livets slutskede skapar trygghet hos den döende patienten som har smärtor. Detta gör att viljan att ta till eutanasi förlorar sin betydelse, säger Paul Lieverse.

Liverse har arbetat vid Rotterdams universitet Erasmus MC (Medical Centre) - sjukhuset i över 20 år som specialist på smärtlindring. Han säger att de flesta holländare tänker att eutanasi är deras personliga rättighet. Lagen tillåter även detta enligt vissa villkor. Medborgarnas allmänna inställning har sedan länge varit postitiv till eutanasi i Holland. Däremot är saken mycket svårare för sjukvårdspersonal, sköterskor och läkare och en stor del av landets läkare, även icke-kristna motsätter sig dödshjälp (armokuolema).

Liverse ser inte dödshjälp som ett alternativ utan strävar själv till att skapa en förtrolig och nära kontakt till patienten genom att erbjuda en möjligast bra terminalvård. Han säger att han konkret förklarar för patienten hurudan döden är. Vad innebär det att bli svagare och beroende av andras hjälp. Vad händer när man inte längre kan svälja maten eller andningen sviktar och man bara vill sova. Han diskuterar med patienten och de anhöriga om vad som ännu kan göras. Man funderar också kring hur vården bäst kan arrangeras: hemma eller på kliniken. Han ser hur en ärlig genomgång av livets sista faser hjälper den döende patientens svåra och ångestfyllda tillvaro. Löften som saknar täckning eller är tomma ökar däremot patienternas rädsla och ångest. Då upplevs också smärtorna som mycket starkare.

Även hos andra än cancer- och aidspatienter förekommer starka och svårskötta smärttillstånd, såsom tex. kraftig huvudvärk och värk bakom ögonen. Då fokuserar patienten bara på stunden, sekund för sekund. - Läkarens närvaro och samtalsstöd är viktigt. Vid djupare samtal visar det sig att patientens tankar om att göra slut på lidandet inte är så entydiga som man i allmänhet tror. Men vi läkare kan dock inte ta bort all smärta och allt lidande, men nuförtiden finns det ändå väldigt mycket som läkarvetenskapen kan göra för mänskans väl, säger han.

- Det är märkligt att just i västerlandet där vi har en så högt utvecklad läkarvetenskap och hela tiden nya vårdmetoder, så diskuterar vi aktiv dödshjälp. I många asiatiska och afrikanska länder råder det en skriande brist på basläkemedel. Tex. i Etiopien är det svårt att få tag på morfin vid svåra smärttillstånd. Där dör man ofta under svåra smärtor som man med hjälp av rätt medicinering lätt kunde lindra.

Liverse har under 1980-talet arbetat i Kina som anestesiläkare och föreläsare. Där lärde han känna det asiatiska sättet att förhålla sig till det mänskliga livets slutskede. I Kina säger man inte åt patienten att det inte mera finns någonting att göra. Trots att det skulle se hur mörkt ut som helst håller man alltid fram hoppet som en möjlighet. Kanske det är bättre i morgon. Man fick inte lov att förlora hoppet utan man höll fast vid det ända till slutet.

Ur färsk statistik i Holland framgår att dödshjälp har ökat anmärkningsvärt sedan eutanasilagen trädde i kraft för tio år sedan. Då registrerades 1800 fall, år 2012 hade antalet stigit till 3100 personer och siffrorna är på stigande.

I media framställs argumenten ofta förenklade, man beaktar inte hela livssituationen. Man håller närmast fram det som varje mänskas personliga rättighet att bestämma om sitt eget liv och sin död.

Paul Liverse stöter själv också på fall där ha ser att det skulle vara lättast om patienten fick död så fort som möjligt. I några mycket speciella fall kan den obotligt sjuka mänskan sövas ner tills hon dör, efter många konsultationer och läkarens beslut, men också under dessa undantagsfall säger några patienter att de vill vara vid medvetande under dödsögonblicket.

- Trots att vi som läkare gör upp vårdplaner är vi inte gudar som behärskar allt. En del fall är verkligt svåra men jag skulle aldrig besluta mig för att avsluta ett mänskoliv, betonar han.

Enligt Liverse är lidandet en del av livet. Det har sin egen plats och betydelse även om vi inte alltid förstår varför.

- I Bibeln berättas om många olika sjukdomar, psykiska besvär och om döden. Guds goda frälsningsplan hade dock inte för avsikt att ta bort allt lidande ur världen. I Psaltaren är konung David angelägen om att försöka förstå hur en mäktig och älskande Gud kan tillåta så mycket lidande. Också Paulus led av en tagg i köttet och bad om befrielse, men bördan togs inte bort. Lidandet förblir för oss ett mysterium. Bibelns bud "Du skall inte dräpa" har ofta använts i diskussioner om eutanasi. Bibeln uppmanar oss också att skydda livet.

- Vi ska ta hand om varandra och framförallt om våra åldringar. Ensamheten är tex. ett växande problem i västvärlden. Det vanliga vardagslivet och sysslorna ger innehåll åt livet. Att gå ut med hunden, promenera i parken, njuta av fågelliv och vatten och hav eller att läsa böcker ger oss glädje. Som mänskor gläds vi över att vi får komma samman, träffa andra och diskutera ansikte mot ansikte. Ensamheten ska inte förorsaka att vi börjar fundera över eutanasi, även om den holländska dödshjälpsorganisationen även betonar detta.

Paul Lieverse intresserade sig som 20-åring för olika andliga rörelser. Han idkade flitigt yoga, transedental meditation och spiritism, tills han mötte evangeliska studeranden som kallade honom med att läsa och studera Bibeln.

Efter att ha tvekat en tid gick han med på detta och efter två veckors bibelläsning förstod han redan något av Johannesevangeliet.

Vändpunkten i medicinestuderande Liverses liv blev dock berättelsen om Jesus och Lasarus. Det berörde honom djupt.

- När jag läste detta bibelställe förundrade jag mig över hur supermannen, hjälten och gurun som jag försökte följa, kunde gråta över den döde vännen Lasarus, men Jesus grät. Då förstod jag att han var en verklig person, och det tog inte länge innan jag knäböjde framför Jesus och ville bli en kristen. Då lämnade jag bakom mig alla andra andliga upplevelser.

Sanna-Maria Tiusanen (Uusi Tie 37/2012)
min översättning



***

Mitt parti SFP är tyvärr för värdeliberalt i många frågor (tex. aborter, samkönade äktenskap) därför anslöt jag mig till Kristet Samhällsansvar i hopp om att få stöd. Är jag med kan jag påverka! Våra SFP-toppolitiker står inte heller för så tydligt uttalade goda kristna värderingar, i stil med det som tex. landets president stod för i sitt nyårstal. Tyvärr har han inte heller ens en allmänkristlig linje vad gäller abort eller eutanasi, men det är mycket modigt gjort att han lyfter fram och varnar för girighet (i Bibeln jämförbart med Mammon). Jag anser att han är på god väg och även att hans avslutningshälsning (nyårstalet) är på sin plats och signalerar att han har en vilja att stöda och även praktisera kristen tro. Det är nog mycket värdefullt i ett (kristet) land där en del frågar sig om man kan be bordsbön i skolan eller fira dagisjulfest i kyrkan.

Abort- och eutanasifrågor handlar ju om mänskovärdet, vilket är viktigt att betona inte minst när sekulariseringen gör sitt intåg i flera sammanhang och vill minska mänskans värde, må det sedan gälla livet och förhållandena i fängelset för en politisk fånge, fosterdiagnostik och synen på spädbarnsvård, handikappade eller vår trygghet i vården under livets höst och slutskede eller när vi är som mest svaga och utsatta och i behov av vård. Eller varför inte skoltryggheten (tänker på skolskjutningar) där de till en del kan bero på bristande värdegrund och avsaknad av religionsundervisning om mänskans värde.

Och tänk vad tryggt för ett oönskat barn att få höra att Gud har skapat dig och älskar dig och har önskat dig. Alternativet kan vara att få höra att allt kom till av en slump...

Läste just att spädbarn lär sig språk redan i fosterstadiet. "Spädbarn börjar ta till sig språk redan under fosterstadiet och bara några timmar gamla kan de skilja på mammans språk och ett främmande språk, hävdar amerikanska forskare i en ny studie. Känsel- och hörselsinnet är utvecklat redan under fostrets 30:e vecka och enligt forskarna lyssnar ofödda barn på mammans tal under de tio sista veckorna under graviditeten. De nya rönen är publicerade i tidskriften Acta Paediatrica." ÖT 5.1.2012

"This study appears to show that very early on, even before the baby is born, the fetus may be doing more than just listening to language sounds." (January 3, 2013)
http://www.medicalnewstoday.com/articles/254535.php

Bibeln lär i Ps. 139:16 "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit."

"Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad." v. 13






Earlier: Life - a sacred precious gift:
http://minkristnasamhllsblogg.blogspot.fi/2012/02/life-sacred-precious-gift.html





Updaterar ur Tukilinja 5/2012:

Eutanasi flyttar mänskovärdets gränser

Eutanasi kan kännas som en riktig lösning för en mänskas del, men vad händer med samhällsmoralen?


Ur de Grönas principprogram 2012: "Mänskan har rätt inte bara till ett gott liv utan också till en god död, vid behov en god terminalvård eller om han/hon vill i sista hand dödshjälp".

 

Tuomas Tuure säger i en artikel i tidningen Tukilinja att eutanasidebatten som blossade upp i samband med de grönas lagförslag i våras, bara enögt ser på saken som den svårt sjukes mänskliga rättighet. Tuure är utvecklingssekreterare för Kynnys ry (vammaisten ihmisten perus- ja ihmisoikeusjärjestö). 


Detta synsätt åsidosätter enligt honom helt den stora frågan om mänskans värde, vilket en tillåtelse av dödshjälp förändrar på ett bestående sätt.

"Vi har levt i ett samhälle där staten inte dödar någon, och där mänskan har ett egenvärde; alltså att mänskan i sig själv är värdefull. När man tillåter eutanasi överskrids denna gräns."

Grundsynen i samhällsetiken har varit att skydda individen och livet oberoende av mänskans värde eller produktivitet i samhället. Vården av svårt handikappade, tillgången till dygnet runt jourtjänster för djupt autistiska mänskor och att återuppliva mänskor på badstranden är exempel på denna värdegrund.

Tuures motivering till ställningstagande mot eutanasi bottnar i de handikappades historia.

När man tillåter eutanasi börjar man gå en farlig väg, det uppstår en snedvridning och den ena saken leder till den andra. Vad tänker vi om mänskovärdet sedan när eutanasi har varit tillåtet i 20 år eller under kortare tid? funderar han.

"Holland tillät eutanasi år 2001. Redan efter några år började man med lagens hjälp tillåta dödandet av små svårt utvecklingsstörda barn, ifall deras föräldrar så önskade."

Detta är mycket skrämmande, anser Tuure. Man får inte glömma att nazisterna systematiskt mördade handikappade för bara 60 år sedan och tex. i Sverige tvångssteriliserades handikappade ännu på 1970-talet.

Förespråkarna är inte onda, enligt Tuure utan helt enkelt naiva och tanklösa. "Bland de Gröna finns smarta och bra mänskor, men de gröna är också ultraliberaler och ofta känner de inte till tex. de handikappades värld. De inser inte att det finns en stor fara att man börjar missbruka eutanasi."

De inser inte att i bakgrunden inverkar allt mera också ekonomiska realiteter och att en död mänska kan ge plats åt en annan och helt enkelt bli billigare. Dylikt basunerar man inte ut, men även detta synsätt inverkar.

Ifall dödande införs som en del av den allmänna sjukvården, kräver det definitivt enligt Tuure en bredare samhällsdiskussion. Ifall de Gröna fortsätter på denna linje och en bredare diskussion inte uppstår, överväger Tuomas Tuure till och med att skriva ut sig från De Gröna.


Ur tidningen Tukilinja 5/2012
min översättning






Foto: Erik Lindén 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar